Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info. Veronica Möller - PERSONLIGT

LIFE UPDATE.

Mitt mående: Ja på senaste tiden har jag mått väldigt dåligt och det har endas med min psykiska sida och göra och inget annat. Min hjärna har varit väldigt upp och ner men det har varit väldigt jobbigt samtidigt. Jag har sovit ganska mycket på sista tiden eller ja det är nästan allt jag har gjort förutom att ha gått ut med hunden. Mitt liv har varit väldigt segt och jag har knappt själv velat ta tag i mitt liv men jag vet att jag måste och jag försöker varje dag att se det bästa av dagen och se det bästa av livet. Jag tror att livet ger oss utmaningar som vi kommer klara av och som vi kommer bli starkare av senare. Vi alla har olika utmaningar och olika saker vi ska klara av och detta jag går igenom just nu är verkligen inte det jobbigaste eller svåraste jag har gått igenom och det kan jag inte påstå. Jag har varit med svårare saker och det tog jag mig igenom men ibland känns det som att jag misslyckas med allting jag gör och det får mig att känna mig värdelös, misslyckad och inte värt något men samtidigt vet jag att jag är värd det bästa som alla andra. Jag måste bara tro mer på mig själv och kanske försöka få mig själv hel igen. Jag tror inte jag har fått bearbeta allting jag har gått igenom allt och ibland är det väldigt jobbigt.

Något annat som också har hänt på senaste är att jag ÄNTLIGEN börjar få i ordning på mitt hem, i min lägenhet. Jag har insett att jag kommer bo här ett tag till och jag trivs ganska bra i min lägenhet och jag har möblerat om, köpt lite nytt och känner mig ganska nöjd nu faktiskt. När jag har mina bra dagar så älskar jag att pyssla om i min lägenhet och jag tar emot dom dagarna ganska bra faktiskt.

Jag kommer kanske inte komma till bloggen 100% igen som jag gjorde innan men jag försöker och jag hoppas jag verkligen hittar tillbaka den känslan som jag hade innan för bloggen och fotografering. Jag vill göra något jag älskar och jag ska hitta tillbaka dit igen.

Just nu mår jag inte bra.
Det här med att leva med IBS har ju verkligen sina nackdelar och verkligen inga fördelar måste jag säga. Det här med att ständigt leva med kramper, smärta och allt annat som kommer med är så fruktansvärt jobbigt. Just nu är jag så trött på att leva såhär och ibland känns det som jag är fast i ett fängelse för jag har fått sätta mitt liv på paus och allt jag vill göra kan jag inte göra för min "sjukdom" hindrar mig. Den hindrar mig från att leva livet och göra det jag verkligen vill göra med mitt liv istället men sitter jag här och får ta en tag i taget istället och sätta mina drömmar på paus men jag hoppas att en vacker dag att jag får göra allt det jag drömmer om att få göra. Jag kämpar dagligen med att försöka må bättre men på senaste tiden har smärtorna blivit värre och toalett besöken fler. Folk som inte lever med IBS har så svårt att förstå en när man säger hur man har det för det är verkligen inte enkelt att föreställa sig heller det för det är verkligen inget jag trodde jag någonsin skulle få leva med men 5 år senare har jag fortfarande det och det har ju inte direkt blivit bättre heller. Visst jag har bra stunder men jag har mer dåliga dagar än bra dagar och jag vill ha bra dagar för jag vill kunna utforska så mycket som möjligt av världen och sen vill jag också kunna åka tåg, buss och bil vilket jag inte klarar av längre. Inte nog med det så lider jag också av panikångest som jag då har fått på sista åren och det har även gjort att bara att gå till affären är väldigt jobbigt för mig och det är så stressigt för mig att när jag väl kommer hem med allt så känns det som jag har haft ett träningspass. Jag är så slut i hela kroppen bara att handla vilket jag aldrig var innan jag fick IBS och panikångest. Allt jag vill är att bli bättre och leva mitt liv och inte leva i ett fängelse som det är just nu. Jag är glad för dom bra dagarna jag har men önskar jag hade fler såklart. 
 
 
 
Dom säger att tiden läker alla sår.

Jag vet inte vad jag ska säga eller hur jag ska börja för jag vet inte när jag är redo att gå vidare och redo att bearbeta detta. Egentligen skulle jag ha börjat för längesen men hur kan jag gå vidare ifrån något som var äkta för mig, som var på riktigt. Eller hur kan man gå vidare från någon man verkligen älskade? Alla dessa saker snurrar runt i mitt huvud och jag vet verkligen inte hur jag ska förklara för jag har fortfarande inte något svar. Hur kan man gå vidare när avslutet inte var något slut för mig? Hur ska jag kunna gå vidare när mitt hjärta fortfarande slår efter dig och att den enda jag vill somna bredvid är dig? Jag vet att jag driver mig själv galen genom att ha dessa tankar men jag har så himla svårt att släppa in nya människor i mitt liv och när jag väl gör det så har jag svårt att släppa dom. Hur ska man kunna släppa en person som fick en att känna så mycket på så kort tid?

Det är så mycket i mitt liv som är upp och ner och jag kan inte anklaga någon annan för det förutom mig själv då det är jag som förstör allt bra som kommer in i mitt liv för jag är rädd för att tappa mig själv igen men också rädd för att älska någon igen. Sen den andra känslan är också att jag aldrig har känt mig tillräcklig för någon att jag som person aldrig har varit bra utan alltid varit något annat som har varit bättre. Jag vill känna att jag är tillräcklig och att jag är bra för det vet jag om att jag är för inners inne vet jag om att jag har så himla mycket att ge och jag har så mycket kärlek att ge till den personen jag älskar men resan dit är den svåraste tycker jag.

Det här med kärlek suger.